publicerad: 2021  
1koka kokan kokor
kok·an
substantiv
ko`ka
● naturlig jord­klump
jordkoka
belagt sedan slutet av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska koka; besläktat med kaka, kex
2koka kokan
kok·an
substantiv
[kå´-] äv. [ko´-]
● ett läke- och njutnings­medel som bereds av torkade blad från kokabusken särsk. anv. i Anderna
kokablad; kokabuske
tugga koka
belagt sedan 1867; via spa. av sydam. indian­språk coca 'kokabuske'
3koka kokade el. kokte, kokat el. kokt, perfekt particip vanl. kokt, presens kokar
verb
ko`ka
1 ibland med partikelnupp vara i stark bubbling och snabbt över­gå till gasform om vätska
något kokar (bort/ihop/in/upp)
något kokar (bort)
något kokar (ihop)
något kokar (in)
något kokar (upp)
vatten kokar vid 100 grader vid normalt luft­tryck; vattnet kokade upp
○ sär­skilt i matlagnings­sammanhang, med ton­vikt på resultatet med partikel, t.ex.bort, ihop, in
såsen kokade ihop; all vätska kokade bort
○ ibland äv. om fast föda (i vatten)
fisken ska koka i en kvart
○ äv. bildligt, spec. vara i stark rörelse och bubbla som vid kokning
kokande strömvirvlar
○ spec. äv. om person vara mycket upp­rörd
någon kokar av något
hon kokade av vrede
få någons blod att koka se blod
hålla grytan kokande se gryta
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska koka 'tillaga genom kokning'; av lågtyska koken med samma betydelse; av lat. coq´uere med samma betydelse; jfr ur­sprung till dekokt, 1kock, kök, terrakotta
2 ibland med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad för­sätta (vätska) i stark bubbling genom upphettning särsk. i sam­band med matlagning
kokare; kokkärl
någon kokar (upp) något
koka upp en liter vatten; koka vattnet för att döda bakterierna
○ äv. hetta upp (mat­vara) i kokande vatten så att den blir ätbar
kokhöns; kokkött
koka ägg; koka potatis; koka kaffe
○ äv. med av­seende på andra före­teelser behandla med kokande vatten
koka tvätten
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
kokakokande, kokning, kok
koka ihop, koka in, koka ned, koka ner, koka över