publicerad: 2021  
komma sig kom kommit, presens kommer
komm·er sig
verb
[kåm`a sej]
1 tillfriskna
någon kommer sig
hon kom sig bra efter sjukdomen
belagt sedan 1702
2 i vissa ut­tryck hänga samman orsaks­mässigt
det kommer sig (sats)
hur kan det komma sig att rutan är trasig?; hur kunde det komma sig att hon inte var hemma?
belagt sedan 1773
komma sig upp