publicerad: 2021  
komma till kom kommit, presens kommer
komm·er till
verb
komma till´
1 äv. fast sammansättn., se tillkomma börja existera vanligen genom mänskligt arbete
SE tillkommelse, tillkomst
någon/något kommer till (tid)
någon kommer till (tid)
något kommer till (tid)
en bok om hur ett barn kommer till; idén kom till i all hast
belagt sedan 1430-talet (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska koma til
2 äv. fast sammansättn., se tillkomma ytterligare vara att räkna med
något kommer till
frysen kostar 5 000 kronor, och sedan kommer frakten till
belagt sedan 1540
3 var­dagligt komma åt
SE komma åt 2 JFR sätta på 3
någon kommer till (att+verb)
det var svårt att komma till att röja i det trånga ut­rymmet; svårigheten att komma till att städa bak­om spisen
belagt sedan 1698
4 var­dagligt ha till­fälle till något
någon kommer till
jag hade tänkt att skriva tidigare men har ty­värr inte kommit till
○ spec. äv. om sex
hon var frustrerad för att hon aldrig fick komma till
belagt sedan 1530