publicerad: 2021  
komma vid kom kommit, presens kommer
verb
komma vi´d
1 äv. fast sammansättn., se vidkomma angå
något kommer någon vid
NN:s affärer kommer mig inte vid
belagt sedan 1479 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska koma vidher
2 äv. fast sammansättn., se vidkomma tillkomma
något kommer någon vid
det kommer inte honom vid att döma andra människor
belagt sedan 1526
komma vidvidkommande