SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹kompani kompaniet kompanier

kom·pani·et

substantiv

kompani´

1 mest historiskt typ av bo­lag särsk. för (föga reglerad) handel

JFR ²kompani

handelskompani

Ost­indiska kompaniet

belagt sedan 1615; via tyska av franska compagnie 'kompani; sällskap; mat­lag'; till lat. com´, cum´ 'med' och pa´nis 'bröd'; jfr ur­sprung till ackompanjera, kumpan

2 minsta i viss grad själv­ständiga förband vid infanteriet om­fattande 100–300 man

JFR bataljon, division 2, skvadron

kompanichef; fallskärmskompani; sjukvårdskompani

ett kompani (några)

ett kompani (av/med några)

ett kompani (av några)

ett kompani (med några)

kompaniet in­delas vanligen i stab och 3–4 plutoner jämte tross

belagt sedan 1618

²kompani ingen böjning

kom·pani

substantiv

[kåm´-] el. [kåm`-]

● i ett ut­tryck; vanligen för­kortatCo., Comp. (handels)kompanjoner

Svens­son & Co.

○ äv. ofta oförkortat gäng, kamrater

Ingvar och kompani har gjort ett jättebra jobb

belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska kompani

SO

Alfabetisk lista

  kompaktboende subst.
  kompaktkamera subst.
  kompaktlysrör (lysrör)
  kompaktpuder (puder)
  kompaktskiva subst.
1kompani subst.
2kompani subst.
  kompanichef (kompani)
  kompaniofficer (officer)
  kompanjon subst.
  kompanjonskap (kompanjon)

  Till   alla ordböcker