publicerad: 2021  
komplett neutrum komplett, bestämd form och plural kompletta
kom·plett
adjektiv
komplett´
● som inte saknar någon väsentlig del eller egenskap för att vara en före­teelse av den aktuella typen
JFR fullständig
en komplett garderob; en komplett samling OS-fri­märken; en komplett upp­laga av NN:s verk
○ ibland med stark bi­betydelse av hög kvalitet eller dylikt som saknar svagheter eller svaga delar
en komplett spelare; sedan tränaren löst mål­vakts­problemet har han ett komplett lag
○ äv. abstrakt
ett komplett främlingskap; han är en komplett idiot
○ äv. all­mänt förstärkande i adverbiell an­vändning
han är komplett galen; det var komplett omöjligt att få henne på andra tankar
belagt sedan 1648; av franska complet med samma betydelse; av lat. comple´tus, perfekt particip av comple´re 'fylla; göra full­ständig'; jfr ur­sprung till komplement