publicerad: 2021  
konkurs konkursen konkurser
kon·kurs·en
substantiv
konkurs´
● ekonomisk situation som inne­bär att en persons eller ett före­tags alla till­gångar enligt domstols­beslut måste över­lämnas för rätt­vis (av)betalning av samtliga skulder som inte kan betalas på normalt sätt; inne­bärande att veder­börandes affärs­verksamhet tills vidare upp­hör
JFR 1bankrutt, ruin 2
konkursansökan; konkursbo; konkurslagstiftning
gå i konkurs; för­sätta någon/något i konkurs; deras före­tag begärdes i konkurs av fordrings­ägarna
○ äv. om det rättsliga förfarande var­vid gäldenärens samtliga till­gångar omhänder­tas för att fördelas rätt­vist på samtliga borgenärer
konkursdomare; konkursförvaltare
han har gjort flera lönsamma konkurser; arve­godset skingrades i konkursen; inne­stående löner prioriteras vid konkurs; borgenärerna fick ut knappt 20 % av fordringarna ur konkursen
belagt sedan 1687; av lat. concur´sus 'sammanlopp; samman­komst (av kreditorer)'; jfr ur­sprung till konkurrera