publicerad: 2021  
kontext kontexten kontexter
kon·text·en
substantiv
kontex´t
● språkligt samman­hang som ord el. yttrande in­går i
JFR sammanhang 1
(i någons/någots) kontext
(i någons) kontext
(i någots) kontext
man kan sluta sig till ordets inne­börd ut­ifrån kontexten
○ äv. ut­vidgat (social) situation
man måste förstå dramats aktörer ut­ifrån deras sociala kontext
belagt sedan 1671; av lat. contex´tus 'vävnad; samman­hang'; jfr ur­sprung till text