publicerad: 2021  
konvent konventet, plural konvent, bestämd plural konventen
kon·vent·et
substantiv
konven´t
1 endast vid beskrivning av ut­ländska förhållanden organiserad (politisk) samman­komst för visst syfte
partikonvent
(på/under/vid) konventet
() konventet
(under) konventet
(vid) konventet
vid det republikanska konventet ut­sågs NN till partiets president­kandidat
äv. om de församlade delegaterna
konventet beslöt att ut­se NN till president­kandidat
äv. om större samman­komst (äv. i Sverige) med spel­verksamhet av olika slag, t.ex. roll­spel, dator­spel, kort­spel m.fl.
spelkonvent
belagt sedan 1635 (om kyrkomöte); fornsvenska konvent 'klosterkonvent'; av lat. conven´tus 'samman­komst', till conveni´re 'komma till­sammans'; jfr ur­sprung till konvenans
2 samman­fattningen av med­lemmarna i ett kloster
ibland äv. om själva klostret
äv. om andra religiösa församlingar eller dylikt
stiftskonvent
belagt sedan 1401 öppet brev utfärdat av Cecilia Petersdotter med gåvor till Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)