publicerad: 2021  
krasa krasade krasat
verb
kra`sa
1 ge ifrån sig kras(ljud) som när något sprött går sönder
SE kras
något krasar
isen krasade under skosulorna
ofta i opersonlig konstruktion
det krasar
det krasade under fötterna av all sanden på hall­golvet
belagt sedan 1747; ljud­härmande
2 var­dagligt ibland med partikelnsönder få (något sprött) att splittras
någon/något krasar (sönder) något
någon krasar (sönder) något
något krasar (sönder) något
glaset krasades sönder när han råkade trampa på det
äv. bildligt
hennes drömmar krasades
belagt sedan ca 1755
krasakrasande