publicerad: 2021  
kravla kravlade kravlat
verb
[krav`-] äv. [kra`v-]
● ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.fram, omkring, upp mödosamt och långsamt förflytta sig liggande på bålen med hjälp av armar och ben
någon kravlar (fram/omkring/upp) (någonstans)
någon kravlar (fram) (någonstans)
någon kravlar (omkring) (någonstans)
någon kravlar (upp) (någonstans)
hon kravlade fram dold av det höga gräset
○ äv. om djur
djur kravlar (fram/omkring/upp) (någonstans)
djur kravlar (fram) (någonstans)
djur kravlar (omkring) (någonstans)
djur kravlar (upp) (någonstans)
kräftorna kravlade om­kring i buren
belagt sedan ca 1755; bildn. till sv. dial. krava (sig fram) 'ta sig fram med svårighet'; besläktat med krabba; jfr ur­sprung till crawl
kravlakravlande
kravla sig