publicerad: 2021  
kreatur kreaturet, plural kreatur, bestämd plural kreaturen
kre·at·ur·et
substantiv
kre`atur
1 större hus­djur särsk. om nöt­boskap
JFR fä 1
kreatursavel; kreatursbestånd; kreatursfoder; kreatursskötsel; kreatursuppfödning; nötkreatur
ut­fodra kreaturen; kreaturen var hårt an­satta av flugor
○ äv. bildligt om person betraktad som någons osjälvständiga redskap eller dylikt ned­sättande
belagt sedan 1653; fornsvenska kreatur 'skapelse; varelse'; av lat. creatu´ra 'skapelse', till crea´re 'alstra, fram­bringa'; jfr ur­sprung till kreera, kritter
2 bibliskt, ålderdomligt (skapad) varelse
belagt sedan ca 1385 Klosterläsning
Diktaturens kreatur. Olof Palmes karakteristik av det kommunistiska ledar­skiktet i Tjecko­slovakien i ett tal 1975