publicerad: 2021  
kringla kringlan kringlor
kringl·an
substantiv
kring`la
● ett finare bak­verk i form av en dubbel båge vars ändar korsar var­andra och bildar öglor
sockerkringla; vetekringla
○ äv. om (andra före­mål med) liknande form
ha kringlor i håret; han lade repet i en kringla
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska kringla 'ring; krets; kringla', diminutivbildn. till kring, se ur­sprung till 1kring!!