publicerad: 2021  
krok kroken krokar
krok·en
substantiv
1 lång­smalt före­mål som delvis är krökt till ungefär halv­cirkel­form och an­vänds för att gripa, hålla fast el. hänga upp något; spec. för fiske
dragkrok; fiskekrok; metkrok; takkrok
rocken hängde på kroken; han satte mask på kroken; abborren hade svalt kroken
○ äv. om före­teelse med (delvis) liknande form
JFR hake 1
tavelkrok; x-krok
○ spec. äv. om vissa snacks vanligen plur.
majskrokar; ostkrokar
○ äv. om denna form
kroknäbb; kroknäst; kroksabel
vägen går i krokar ner till sjön
få någon på kroken få någon att binda sigt.ex. för äktenskap: hur gör man då för att få förhållandet att hålla när man väl har fått någon på kroken?
lägga sina krokar för någon försöka fånga någonför att få med fler på förslaget lade de sina krokar för vågmästar­partierna
nappa på kroken låta sig över­talasett intressant erbjudande som har fått många kunder att nappa på kroken
belagt sedan 1313 (öppet brev utfärdat av Dan Jonsson om ägobyten i Östergötland (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kroker; nord. ord, urspr. 'ngt krökt'; besläktat med krake, krocket, kräk; jfr även 1kröka!!
2 något var­dagligt i vissa ut­tryck om­råde i ut­kant, räknat från viss utgångs­punkt
avkrok
hon lär vara någon­stans här i krokarna
belagt sedan 1735
3 boxnings­slag med böjd arm
högerkrok; vänsterkrok
en krok (mot någon/något)
en krok (mot någon)
en krok (mot något)
belagt sedan 1922