publicerad: 2021  
1krydda kryddan kryddor
krydd·an
substantiv
krydd`a
● ämne (från växt) som an­vänds som smaktillsats till mat ofta fram­ställt av växtens frukt el. frön
kryddblandning; kryddburk; kryddsill; allkrydda; salladskrydda; örtkrydda
starka kryddor; exotiska kryddor; väl­doftande kryddor; kryddan satte piff på an­rättningen; vanliga kryddor är t.ex. vit- och svart­peppar, paprika, kanel, ingefära, kummin, vanilj och senap
○ äv. om andra karakteristiska till­satser i andra samman­hang
en doft med en flyktig krydda av dyrbar parfym
○ äv. bildligt stimulerande in­slag i något
resorna var kryddan i hennes liv
hungern är den bästa kryddan se hunger
belagt sedan 1406; 1675 i bildlig bemärkelse (öppet brev utfärdat av rådmannen i Stockholm Kord Kerkoff (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kryd(d)e; av lågtyska krude 'ört; krydda'; jfr ur­sprung till krut
2krydda kryddade kryddat
verb
krydd`a
● smak­sätta med kryddor
okryddad
någon kryddar (något) (med något)
krydda maten; kryddat bränn­vin; krydda efter behag; starkt kryddade mexikanska grytor
○ äv. ge extra stark lukt eller smak åt
luften kryddades av lukten från färsk­rostade kaffe­bönor
○ äv. bildligt ge stimulerande till­sats till
han kryddade sitt tal med väl­funna citat
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska krydda
kryddakryddande, kryddning