publicerad: 2021  
krångla sig krånglade krånglat
krångl·ar sig
verb
krång`la sig
● vanligen med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.ifrån, igenom, ur med möda bli fri eller komma igenom trång passage
krångla sig ifrån/igenom/ur något
krångla sig ifrån något
krångla sig igenom något
krångla sig ur något
krångla sig ur bilen; hon krånglade sig ur hans grepp; hon lyckades krångla sig igenom mot­ståndarnas försvar
○ äv. bildligt
krångla sig ifrån an­svaret; hon krånglade sig ur den svåra situationen
belagt sedan 1874