publicerad: 2021  
kräva ut krävde krävt, presens kräver
verb
kräva u´t
● ofta fast sammansättn., jfr utkräva (med makt­medel) se till att få (till stånd)
kräva ut något (från någon/något)
kräva ut något (från någon)
kräva ut något (från något)
kräva ut hämnd
○ äv. mer konkret
kräva ut pengarna
belagt sedan 1524
kräva ututkrävande, utkrävning