publicerad: 2021
1kummel
kumlet, plural kummel, bestämd plural kumlen
kuml·et
substantiv
kumm´el 
1
stenröse som utgör minnesmärke
○
spec.
gravröse från brons- el. järnåldern
belagt sedan 900-talet (runsten, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform kubl, vanligen övrig runform kuml, fornsvenska kumbel 'boplatsmärke'; av omdiskuterat urspr.
2
sjömärke i form av en stympad kon
JFR
båk
belagt sedan 1550
2kummel
kummeln kumlar
kuml·ar
substantiv
kumm´el
●
en långsträckt torskfisk som har stort huvud och stor mun och som bl.a. förekommer i Skagerrak
belagt sedan 1530;
äldre sv., sv. dial. kummul, ombildn. av sv. dial., no. kolmule, da. kulmule 'kummel' (fiskens munhåla är svart)
