publicerad: 2021  
1kummel kumlet, plural kummel, bestämd plural kumlen
kuml·et
substantiv
kumm´el
1 sten­röse som ut­gör minnes­märke
spec. gravröse från brons- el. järn­åldern
belagt sedan 900-talet (runsten, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform kubl, vanligen övrig runform kuml, fornsvenska kumbel 'boplatsmärke'; av om­diskuterat urspr.
2 sjö­märke i form av en stympad kon
JFR båk
belagt sedan 1550
2kummel kummeln kumlar
kuml·ar
substantiv
kumm´el
en lång­sträckt torsk­fisk som har stort huvud och stor mun och som bl.a. före­kommer i Skagerrak
belagt sedan 1530; äldre sv., sv. dial. kummul, ombildn. av sv. dial., no. kolmule, da. kulmule 'kummel' (fiskens mun­håla är svart)