publicerad: 2021  
kurir kuriren kurirer
kur·ir·en
substantiv
kuri´r
● mest vid beskrivning av äldre förhållanden snabb bud­bärare för viktiga med­delanden
kurirbrev; kurirhäst
en kurir (för/åt någon)
en kurir (för någon)
en kurir (åt någon)
kungens kurir; skicka iväg en kurir; en kurir från hög­kvarteret
○ spec. bud­bärare mellan en regering och dess beskickningar utom­lands
kurirpost
diplomatisk kurir
○ äv. som efter­led i vissa tidnings­namn
Falukuriren
belagt sedan 1641; av tyska Kurier, franska courrier, ita. corriere med samma betydelse; till lat. curr´ere 'löpa'; jfr ur­sprung till korridor, kurant, kurs