publicerad: 2021  
kvittning kvittningen kvittningar
kvitt·ning·en
substantiv
kvitt`ning
1 överens­kommelse med person från motståndar­parti om gemensamt ute­blivande från om­röstning för att den ur­sprungliga skillnaden mellan partierna ska bi­behållas; särsk. i riksdags­sammanhang
SE kvitta 3
kvittning (av något) (mot något) kvittning (av några)
belagt sedan 1924
2 av­räkning av skuld mot fordran
SE kvitta 1
kvittningsgill
belagt sedan 1846