SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kälke kälken kälkar kälk·en substantiv käl`ke ● ett mindre snöfordon med två parallella medar JFR släde ○ särskilt om ett sådant lekredskap barnen åkte kälke i backen belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sms.; (Uplands-Lagen)) fornsvenska kiälke; bildn. till köl SO Alfabetisk lista kälkbacke subst. kälkborgaranda (kälkborgare) kälkborgare subst. kälkborgare (borgare) kälkborgerlig (borgerlig) kälke subst. kälkmed (med) kälkåkare (åkare) källa subst. källare subst. källarfirma subst. Till alla ordböcker
