publicerad: 2021  
1känna ingen böjning
substantiv
känn`a
ge något till känna med­dela någothon gav sin före­stående av­gång till känna via sekreteraren
ge sig till känna med­dela sin när­varoett fler­tal vittnen till olyckan kom fram och gav sig till känna; det tog två veckor innan de första sjukdomssymtomen gav sig till känna
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska känna; efter lågtyska to kennen geven 'ge som kunskap; ge sig till känna'; jfr ur­sprung till till känna
2känna kände känt, presens känner
känn·er
verb
känn`a
1 direkt upp­fatta (tryck, smärta etc.) med sin känsel
SE känsla 1 JFR erfara 1, förnimma
kännande
någon känner något/sats
någon känner något
någon känner sats
känna smärta; han kände illa­måendet komma; hon kände tygets struktur mot kroppen
○ äv. om att upp­fatta något med smak- el. luktsinnet
han kände smaken av blod i munnen; han kände på lukten att det var ärt­soppa
○ äv. med av­seende på (huvud­sakligen) själslig upp­levelse
känna ångest; känna av­und; känna trötthet; hon kände en stor glädje; han kände ingen lust att gå
○ äv. mer abstrakt med av­seende på mer samman­satta upp­levelser
känna an­svar; känna tacksamhet; hon kände att stämningen var tryckt
känna vart/hur vinden blåser se vind
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska känna 'veta; under­visa; känna; märka, känna igen; ha sexuellt um­gänge med'; gemensamt germanskt ord; nära besläktat med kunna
2 röra (vid något) för att under­söka med hand el. finger
kännande
någon känner på något någon känner sats
vattnet är för varmt än­nu – känn själv på det
○ äv. ut­vidgat treva
någon känner efter något
känna i fickan efter pengar
○ äv. med hjälp av smak el. lukt
känn om såsen är till­räckligt salt
känna någon på pulsen se puls
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3 hysa positiva känslor för någon/något
SE känsla 2
någon känner (sätt) för någon/något/sats
någon känner (sätt) för någon
någon känner (sätt) för något
någon känner (sätt) för sats
han kände (djupt) för hennes problem; franska filmer kände hon starkt för
○ äv. försvagat skämtsamt
jag känner för en kopp kaffe nu
belagt sedan 1791
4 vara personligt bekant med
någon känner någon
hon kände honom sedan barndomen; trots att hon bott i huset i flera år, känner hon knappt sina grannar
○ äv. ut­vidgat ha in­sikt i (viss) persons karaktär
om jag känner henne rätt så kommer hon inte
alla känner apan (men apan känner ingen) se apa
känna någon (bara) till namnet se namn
känna sina pappen­heimare se pappenheimare
lära känna någon/något se lära
belagt sedan ca 1620
5 ha vetskap om något
SE känna till JFR erfara 2
kännare
någon känner något/sats
någon känner något
någon känner sats
den djupaste orsaken till hans död känner vi inte
belagt sedan 1840
känna av, känna efter, känna igen, känna med sig, känna på, känna sig, känna till, kännas