publicerad: 2021  
käpp käppen käppar
käpp·en
substantiv
● rund (trä)stav för viss an­vändning av varierande längd och tjocklek
JFR spö, stav 1
hon petade ner de översta äpplena med en käpp
○ spec. om stav som an­vänds som stöd vid gång
spatserkäpp
far­far måste gå med käpp nu­mera; han stödde sig tungt på sin käpp
○ spec. äv. (förr) om ett straff­redskap av detta ut­seende
JFR rotting
käpprapp
folkskol­lärarna på far­mors tid kunde ibland styra sina klasser med käppen
sätta käppar i hjulet/hjulen för någon/något vålla hinder för någon/någotofta på otillbörligt sätt: diktatorn satte gång efter annan käppar i hjulet för FN:s vapen­inspektörer
vit käpp käpp som an­vänds av syn­skadadhon hade vit käpp och mörka glas­ögon
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska käpper; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till chips