publicerad: 2021  
1köra körde kört, presens kör
verb
kö`ra
1 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.av, fram, in, ner, upp, ut (driva och) styra for­don el. ekipage, så att det rör sig i önskad riktning
JFR 1bila 1
körare; körning; körsel
någon kör (fram/in/ner/upp/ut) (någon/något) (någonstans)
någon kör (fram) (någon) (någonstans)
någon kör (fram) (något) (någonstans)
någon kör (in) (någon) (någonstans)
någon kör (in) (något) (någonstans)
någon kör (ner) (någon) (någonstans)
någon kör (ner) (något) (någonstans)
någon kör (upp) (någon) (någonstans)
någon kör (upp) (något) (någonstans)
någon kör (ut) (någon) (någonstans)
någon kör (ut) (något) (någonstans)
någon kör (av något)
köra bil; köra motor­cykel; köra motor­båt; köra taxi; köra hund­spann; köra tre­spann; hon körde in bilen i garaget; han körde av vägen; hon kör som en galning; vagnen kördes fram till huvud­ingången; kör försiktigt!
○ äv. om for­don eller dylikt
JFR gå 1
tåget har kört en timme nu
○ ofta med ton­vikt på själva förflyttningen (i viss riktning)
JFR 2fara 1, färdas, åka 1
körbana
köra en annan väg; köra vilse; köra sin väg; kör på, vi är nog på rätt väg; de körde längs kusten
○ äv. med av­seende på det som förflyttas transportera
JFR skjutsa 1
hon körde honom hem; de körde sand i skott­kärror
○ äv. bildligt var­dagligt sätta igång gemensamt projekt eller dylikt
kom igen, nu kör vi!
kör i vind! se vind
kör till! var­dagligtdet går jag med på!Ska vi kolla på film? – Kör till!
köra sitt eget lopp se lopp
köra sitt eget race se race
loppet är kört se lopp
tuta och köra se tuta
vara kört inte längre finnas någon chansdet är kört, vi kommer inte att hinna fram i tid
belagt sedan slutet av 1300-talet (Klosterläsning); fornsvenska köra 'driva; fördriva; köra; åka'; nord. ord av osäkert urspr.
2 ofta med partikel som an­ger riktning, t.ex.in, ner, upp föra (något) i viss riktning
JFR föra 2
någon kör (in/ner/upp) något någonstans
någon kör (in) något någonstans
någon kör (ner) något någonstans
någon kör (upp) något någonstans
köra handen genom håret; köra in gaffeln i korven; hon körde ner huvudet mellan axlarna; han körde upp knät i ljumsken på sin mot­ståndare
○ äv. oavsiktligt
han råkade köra en spik genom foten
belagt sedan 1781
3 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, iväg, ut få (någon/något) att förflytta sig (bort) genom befallning, fysiskt tvång eller dylikt
någon kör (bort/iväg/ut) någon/något (någonstans)
någon kör (bort) någon (någonstans)
någon kör (bort) något (någonstans)
någon kör (iväg) någon (någonstans)
någon kör (iväg) något (någonstans)
någon kör (ut) någon (någonstans)
någon kör (ut) något (någonstans)
köra barnen i säng; han körde bort in­kräktarna från tomten
köra någon på porten se port
belagt sedan 1385 Klosterläsning
4 få (maskin eller dylikt) att arbeta på av­sett sätt
körning
någon kör något (sätt)
hon körde maskinen på högsta hastighet
○ äv. något ut­vidgat
någon kör något (någonstans)
de kör en bra film på kvartersbion
○ sär­skilt med av­seende på dataprogram
någon kör något (tid)
sök­programmet tar bara en minut att köra
köra något i botten se botten
belagt sedan 1902
5 var­dagligt vane­mässigt an­vända sig av något
någon kör med något
köra med ut­pressning; han kör med oparfymerat rak­vatten
○ spec. ständigt upp­repa
hon kör hela tiden med samma gamla skämt
belagt sedan 1879
6 var­dagligt tvinga (någon) att arbeta hårt på ett för­ödmjukande sätt
någon kör med någon
hon var känd som en krävande chef som körde med sina an­ställda
belagt sedan 1850
7 var­dagligt bli under­känd i tentamen eller dylikt
någon kör (i/på något)
någon kör (i något)
någon kör (på något)
de som körde i kemi har möjlighet att gå en repetitionskurs; han körde på tentan
belagt sedan 1914
körakörande
köra fast, köra ihop sig, köra in, köra om, köra på, köra upp, köra ur, köra ut, köra över
2köra körade körat
verb
[kö`ra]
● sjunga i bak­grunds­kör till solist
någon körar
hon har körat bak­om många kända artister
belagt sedan 1971
körakörande