publicerad: 2021  
köra ihop sig körde kört, presens kör
kör·de i|­hop
verb
köra iho´p sig
● i opersonlig konstruktion bli komplicerad och an­strängande på grund av samman­träffande olyckliga om­ständigheter eller dylikt
det kör ihop sig (med något)
det körde ihop sig med flyttningen
belagt sedan 1929