publicerad: 2021  
1kör kören körer
kör·en
substantiv
[kö´r]
1 organiserad (större) grupp sångare
körledare; körsång; körverk; damkör; gosskör; kammarkör; kyrkokör; manskör
(i) kör en kör (av några)
en blandad kör; sjunga i kör; som extranummer sjöng kören "Uti vår hage"
○ äv. om musik­stycke för så­dan grupp (och ofta äv. orkester)
Fångarnas kör ur Nebukadnessar
○ äv. om sam­tidigt talande röster
JFR korus
en kör av ogillande röster mötte hennes debatt­inlägg; de läste upp versen i kör
belagt sedan 1788; av franska chœur med samma betydelse; av lat. chor´us 'kör'; jfr ur­sprung till kor
2 grupp av aktörer som ut­förde sång med dans­rörelser i det antika dramat
belagt sedan 1797
2kör ingen böjning, neutrum
substantiv
[çö´r]
i ett kör ideligenungarna skrek i ett kör
belagt sedan ca 1875; till köra