publicerad: 2021  
1lera leran leror
ler·an
substantiv
le`ra
● en plastisk jord­art som i fuktigt till­stånd är klibbig och formbar
JFR grus
lerjord; blålera; grålera; moränlera
cykel­hjulen sjönk ner i leran; den styva leran lämpar sig bäst för vete
○ spec. som (ev. bearbetad) rå­vara i keramisk industri, konst­hantverk eller dylikt
lerfat; lerkruka
kärl av glaserad lera; av bränd lera till­verkas bl.a. tegel; hon över­gav leran till för­mån för måleriet
belagt sedan 1671; till ler
2lera lerade lerat
verb
le`ra
● ofta refl. och med partikelnner smutsa ner med lera
någon lerar (ner) någon/något
någon lerar (ner) någon
någon lerar (ner) något
barnen hade lerat ner sig och måste bada
belagt sedan 1640
leralerande