publicerad: 2021
liten
litet, bestämd form lilla, bestämd form maskulinum lille; som plural används små; som komparativ används mindre; som superlativ används minst
adjektiv
li`ten 
1
som har obetydlig utsträckning i rummet absolut el. i förhållande till andra föremål av samma slag
en liten bil; han är liten till växten; en liten sjö; tröjan är för liten; även en liten elefant är ett stort djur
○
äv. med försvagad storleksbetydelse, särskilt i smeksamma användningar; spec. om barn, med betoning av åldern snarare än storleken
ofta obetonat
min kära lilla mamma; en liten flicka med en docka; när morfar var liten på 30-talet fanns inga datorer; vår lilla älskling
○
äv. substantiverat, spec. om barn
stackars liten!; liten blir stor
○
spec. äv. om liten mängd
man får vara glad åt det lilla; jag la in det lilla som blev över i kylen
den lilla världen
se
värld
Lilla björn(en)
se
björn
liten bokstav
se
bokstav
liten men naggande god
liten men alldeles förträffligensemblen är liten men naggande god
liten ters
se
ters
som en liten blå
se
blå
vara liten i maten
se
mat
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska litil, litin; gemensamt germanskt ord av okänt urspr.
2
som har obetydlig omfattning i visst (icke-rumsligt) avseende, absolut el. relativt sett
MOTSATS
1stor 2
en liten stund; ett litet folk; ett litet antal
○
ofta med försvagad storleksbetydelse
alltid obetonat
vi ska ha en liten fest; jag ska berätta en liten anekdot; boken kostade en liten förmögenhet
○
äv. bildligt
nedsättande
obetydlig
en liten underhuggare; som konstnär var han stor, men som människa var han liten
lilla julafton
se
julafton
ta det lilla lugna
se
lugn
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
Sagan om den lilla lilla gumman.
Titel på bilderbok av Elsa Beskow 1897
