publicerad: 2021  
lund lunden, plural lundar litterärt äv. lunder
lund·en
substantiv
● mindre, sluten löv­skog vanligen inte planterad, men än­då med park­liknande karaktär
JFR dunge
olivlund
en skuggig lund
○ ofta i religiösa samman­hang
minneslund; offerlund
en helig lund
belagt sedan 1275–92 (i ortnamn; (testamente upprättat av prosten i sörmlänska Bälinge (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska lunder 'lund; träd'; nord. ord av om­diskuterat urspr.
Är näkter­galen kommen i lund?
– O ja min kund,
nu börjar Ölands vår. Erik Axel Karlfeldt, Vid färje­staden (i Flora och Bellona, 1918)