publicerad: 2021  
1lunta luntan luntor
lunt·an
substantiv
lun`ta
1 tjock bunt papper
en lunta (om någon/något/sats)
en lunta (om någon)
en lunta (om något)
en lunta (om sats)
en lunta (något) en lunta (med något)
en diger lunta; sitta böjd över dammiga luntor
○ äv. om tjock (och vanligen sliten) bok
en lunta om sju­hundra sidor
nådiga luntan skämtsamt; något ålderdomligtbudget­propositionensolen strålade när finans­ministern över­lämnade nådiga luntan till riks­dagen
belagt sedan 1749; nådiga luntan 1925; samma ord som 1lunta 2
2 historiskt blå­garns­rep som är in­dränkt i brännbara ämnen och an­vändes vid antändning av laddningar i kanoner m.m.
belagt sedan 1497 (brev från invånare i Dalarna till borgerskapet i Stockholm om stämplingar mot Sten Sture (Styffe)); fornsvenska lunta; av lågtyska lunte med samma betydelse, urspr. 'trasa'
2lunta luntade luntat
verb
lun`ta
● dialektalt göra upp eld i naturen särsk. av okynne, t.ex. på (torrt) växande gräs
någon luntar
belagt sedan 1906; sv. dial. lunta 'tända på'; till 1lunta 2
luntaluntande, luntning