publicerad: 2021  
lystmäte lyst­mätet lyst­mäten
lyst|­mät·et
substantiv
lys`tmäte
● i ett få­tal ut­tryck mängd som är (mer än) till­räcklig för att tillfreds­ställa någons begär efter något
(någons) lystmäte (av/på något/att+verb)
(någons) lystmäte (av något)
(någons) lystmäte (av att+verb)
(någons) lystmäte (på något)
(någons) lystmäte (på att+verb)
barnen fick sitt lyst­mäte på glass; han fick sitt lyst­mäte av konst i Florens
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska lustmäti; till lust och mat; jfr ur­sprung till innanmäte