publicerad: 2021  
låna lånade, lånat; perfekt particip plural lånade i ett uttr. äv. lånta
verb
lå`na
1 ibland med partikel, sär­skiltin få eller disponera (något som någon annan äger) för till­fälligt ut­nyttjande vanligen utan kostnad
JFR 2hyra 1
inlåna
någon lånar (något) (av/från någon/något)
någon lånar (något) (av någon)
någon lånar (något) (av något)
någon lånar (något) (från någon)
någon lånar (något) (från något)
någon lånar in något (från något)
låna böcker på biblioteket; de fick låna vännens lägenhet över helgen; hon fick låna en tröja av sin syster; ut­ställningens tavlor är lånade från kommunens hembygds­förening; material som inte finns på biblioteket kan lånas in från andra bibliotek; kan jag få låna er toalett?
○ äv. som förskönande om­skrivning an­vända utan till­stånd och vanligen förstöra
en liga som hade specialiserat sig på att låna bilar
○ äv. vid elementär subtraktion öka den översta siffran (minuenden) i viss kolumn med 10 och sam­tidigt minska siffran till vänster med 1
3 minus 9 går inte – då får vi låna
○ äv. med av­seende på abstrakta förhållanden an­vända (något) i annat samman­hang än det ur­sprungliga
något lånar (något) (från något)
ett ord som är lånat från tyskan; tid­lösa konst­verk med motiv lånade från två olika världar
○ äv. sär­skilt med av­seende på pengar, ofta under­förstått, och ev. mot en ersättning eller dylikt ibland med partikel, sär­skiltupp
någon lånar upp något (från något) någon lånar (belopp)
låna 100 kronor av en kompis; låna upp pengar utom­lands; det blev lättare att låna av banken
(lysa med) lånta fjädrar se fjäder
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska lana; till lån
2 ofta med partikelnut låta (någon) till­fälligt ut­nyttja något som man äger; vanligen kostnads­fritt
JFR hyra ut
utlånad; utlåning
någon lånar någon något
någon lånar (ut) något (till/åt någon)
någon lånar (ut) något (till någon)
någon lånar (ut) något (åt någon)
låna ut en stege till grannen; de har lånat ut sin bil till några vänner
○ äv. sär­skilt med av­seende på pengar, ofta under­förstått, och ev. mot en ersättning eller dylikt
kan du låna mig en hundring?; banken är villig att låna ut pengar till små­företagare med ekonomiska problem
○ äv. bildligt ofta med klandrande inne­börd ge stöd genom att tillåta ut­nyttjande av ens auktoritet
han lånade sitt namn till manifestationen
○ äv. refl. med liknande inne­börd något ålderdomligt
han vägrade att låna sig till hets­kampanjen
låna sitt öra till någon se öra
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
lånalånande, lån