publicerad: 2021  
1lä ingen böjning, neutrum
substantiv
● (naturligt) skydd mot in­fallande vind el. sjö­gång
JFR vindskydd
(i) lä (av/bakom/mot något)
(i) lä (av något)
(i) lä (bakom något)
(i) lä (mot något)
söka lä; ankra i lä; de lade till i lä av piren; buskarna skänkte lä
○ äv. om plats som erbjuder skydd
de fann lä bak­om ett träd
○ äv. sida (av far­tyg) som vinden blåser åt
MOTSATS lovart
ligga i lä vara under­lägsenjäm­fört med väst­kusten ligger ost­kusten i lä beträffande mar­eld och doften av hav och tång
belagt sedan ca 1670; jfr isl. hlé, no. le 'skydd mot vinden; lä­sida'; besläktat med ljum, ly
2lä
adverb
● på lä­sidan
lä om berget
belagt sedan 1730