publicerad: 2021  
läska läskade läskat
verb
läs`ka
1 ofta refl. släcka törsten hos någon (el. kropps­del); om person
någon läskar något någon läskar någon (med något)
vi måste läska strupen; läska sig med ett glas saft
○ äv. om dryck eller dylikt ofta presens particip
en läskande frukt; det läskar med is­te
belagt sedan 1640; av lågtyska leschen 'släcka'; av ovisst urspr.
2 mest historiskt torka (papper med färsk bläck­skrift) med läsk­papper
någon läskar något
belagt sedan 1910
3 rengöra eld­vapens lopp; från olja, krut­smuts och dylikt
någon läskar något
belagt sedan 1644
läskaläskande, läskning