publicerad: 2021  
manér manéret, plural manér, bestämd plural manéren
eller
2maner maneret, plural maner, bestämd plural maneren
man·ér·et, man·er·et
substantiv
[-ne´r]
1 gängse teknik för (konstnärlig) fram­ställning
JFR stil 1
på grekiskt manér är templens gavel­fält smyckade med figur­kompositioner
○ äv. rutin­mässigt uttrycks­sätt
stelna i manér
belagt sedan 1525; via tyska av franska manière med samma betydelse; till lat. man´us 'hand'; jfr ur­sprung till manager, manege, manikyr
2 sätt att upp­träda särsk. om förfinat (men ev. ock­så förkonstlat) upp­trädande
lära sig fina manér; han gör in­tryck med sina eleganta kläder och belevade manér
○ spec. i ett (ofta ironiskt) ut­tryck
han försökte på känt manér vilse­leda dem
○ äv. om irriterande egenhet
vitsandet har blivit till ett manér hos honom
belagt sedan 1679