publicerad: 2021  
manet maneten maneter
man·et·en
substantiv
mane´t
● typ av havs­levande nässel­djur med cirkel­rund, blå, röd el. gul gelé­artad kropp, ofta med stark bränn­förmåga
brännmanet; skivmanet; öronmanet
han brände sig på en manet; rik före­komst av maneter lär betyda rent vatten; en manet kan t.o.m. orsaka bränn­skador, åt­följda av kramp och and­nöd
○ äv. om liknande nässel­djur vanligen i sammansättn.
bägarmanet; kubmanet; lungmanet; ringmanet; rörmanet
belagt sedan 1745; trol. urspr. 'havsnässla', med för­ledet mar-; jfr engelska sea nettle 'typ av manet'
I­dag vimlar maneterna för första gången på åra­tal, de pumpar sig fram lugnt och skonsamt, de hör till samma rederi: AURELIA, de driver som blommor efter en havs­begravning. Tomas Tranströmer, ur Östersjöar (1974)