publicerad: 2021  
mara maran maror
mar·an
substantiv
ma`ra
1 ett ond­sint kvinnligt väsen som an­sågs plåga sovande genom att sätta sig på dem och ge dem ångest­fyllda drömmar; i folk­tro
nattmara
ridas av maran
○ äv. försvagat ned­sättande elak kvinna
satmara
vara en riktig mara
○ ibland äv. om mardröms­lik process eller dylikt
kvalet blev en mara för det svenska laget
flygande mara ett kast­grepp i stående brottninggenom en snygg flygande mara säkrade han brons­medaljen
belagt sedan 1344 (Catalogus Regum Sveciæ); fornsvenska mara; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; idiomet flygande mara (åtm. sedan 1930) efter engelska flying mare (äv. flying horse); mare betyder allt­så 'märr' och har blivit miss­uppfattat
2 en har­liknande gnagare som lever i flockar på stäpperna i Argentina
belagt sedan 1874; av spa. mara med samma betydelse; av sydam. urspr.
3 var­dagligt maraton(lopp)
halvmara
springa maran
belagt sedan 1982; kort­form av maraton