publicerad: 2021  
marskalk marskalken marskalkar
mar·skalk·en
substantiv
[-∫al´k]
1 (titel för) officer av högsta grad i vissa länder (inte i Sverige)
fältmarskalk
marskalk (av något)
marskalk Mannerheim, Fin­lands store krigs­hjälte
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska marskalker; av lågtyska marschalk 'stallmästare; rytterianförare'; för­ledet är nära besläktat med märr, efter­ledet med skalk 2; jfr ur­sprung till marschall
2 funktionär vid offentlig festlighet
marskalksband; brudmarskalk
○ spec. med­lem av ett brud­pars upp­vaktning
SYN. best man
belagt sedan 1696