publicerad: 2021  
melankoli melankolin
melan·kolin
substantiv
melankoli´
● djup ned­stämdhet ofta utan på­tagligt skäl
JFR svårmod, tungsinne
melankoli (över något/att+verb/sats)
melankoli (över något)
melankoli (över sats)
melankoli (över att+verb)
bitter melankoli; djup melankoli; känna melankoli
○ nu­mera ibland försvagat (inte en­bart negativt)
bitter­ljuv melankoli
belagt sedan 1557; av grek. melankholi´a, till mel´as 'svart' och khole´ 'galla'; jfr ur­sprung till kolera, kolerisk