publicerad: 2021  
melodi melodin melodier
mel·odi·er
substantiv
melodi´
● ordnad en­stämmig ton­följd som bildar en musikalisk helhet
melodistämma; folkmelodi; koralmelodi
en vacker melodi; vem har skrivit den melodin?; melodi och ackompanjemang; en melodi som han inte kunde få ur huvudet
○ äv. om ton­höjds­förlopp i tal vanligen i sammansättn.
satsmelodi
○ äv. bildligt, spec. (känt) tema
han talar om sam­förstånd, men den melodin har vi hört för­ut!
○ spec. äv. rätt tillvägagångs­sätt
efter två dåliga matcher fann laget äntligen melodin
vara fram­tidens melodi komma att bli viktigt i fram­tidenäven i Sverige kan eko­turism vara fram­tidens melodi
vara någons melodi vara något någon gillarbiff med bambu­skott, det är min melodi; på semestern vill hon ut på äventyr – att bara ligga på stranden är inte hennes melodi
vara tidens melodi vara något som är populärt i sam­tidenindividuell löne­sättning är tidens melodi
belagt sedan ca 1600; ur grek. melodi´a med samma betydelse, till mel´os 'sång' och ode´ 'dikt'; jfr ur­sprung till ode, parodi
Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig, vem ger dig
makten som blir melodi? Bo Bergman, Melodi (i Elden, 1917)