publicerad: 2021
1men
konjunktion
1
vilket dock motsägs eller inskränks av (det följande) allmänt invändande, inskränkande och dylikt
hon hade fattiga men hederliga föräldrar; han gjorde ett ärligt försök men misslyckades; människan spår men Gud rår
○
äv. med försvagad motsättning
han tjänar bra men så arbetar han också hårt
○
äv. i substantivisk användning
invändning, svårighet
inga men nu – du ska gå och lägga dig!
efter många om och men
se
om
inga om och men!
se
om
belagt sedan 1417 (öppet brev utfärdat av biskop Knut i Linköping m.fl. med intyg i smädelsesak (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska män; av lågtyska men, man 'men; endast'
2
mot det pågående måste sägas som inledningsord med ett slags invändande el. avståndstagande funktion
men låt oss återgå till ämnet; men så du ser ut!; men Oskar då!
○
äv. försvagat för att uttrycka överraskning m.m.
men så roligt – stig på!
belagt sedan ca 1660