publicerad: 2021
mening
meningen meningar
men·ing·en
substantiv
1
åsikt
SYN.
uppfattning 2
meningsutbyte; folkmening
(någons) mening (om någon/något/sats)
(någons) mening (om någon)
(någons) mening (om något)
(någons) mening (om sats)
anmäla avvikande mening; ha förutfattade meningar; enligt min mening bör det ansvariga statsrådet nu avgå
i akt och mening
se
akt
råda delade/skilda meningar om något
finnas olika uppfattningar om någotvem som startade bråket rådde det delade meningar om; det råder skilda meningar bland forskarna om nyttan med skogskalkning
säga sitt hjärtas mening
säga sin uppriktiga meningtill radioprogrammet kan man ringa och säga sitt hjärtas mening om nästan allt
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska mening 'mening; tanke; avsikt'; till
mena
2
(åsyftad) innebörd
i (någots) adj mening
meningen (i något)
"konst" i ordets egentliga mening; meningen i hans ord är oklar; objektiv i strikt mening
i trängre mening
i mera inskränkt betydelsemed iransk litteratur i trängre mening avses litteratur på det i dag dominerande iranska skriftspråket, nypersiska
belagt sedan 1430-talet
De sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)
3
planerad följd av visst handlande
meningen (med något/att+verb/sats)
meningen (med något)
meningen (med sats)
meningen (med att+verb)
det var inte meningen att hon skulle få veta det; det var inte min mening att såra dig; vad är meningen med det här?
○
äv. med svävning mellan syfte och innebörd
livets mening
belagt sedan 1430–50
Konung Alexander
4
största språkliga syntaktiskt sammanhållna textenhet som inte är underordnad vanligen bestående av huvudsats inklusive ev. bisatser; i skrift ofta inledd med stor bokstav och avslutad med stort skiljetecken
JFR
sats 1
läraren rekommenderade eleverna att skriva enklare och kortare meningar; en grafisk mening inleds med stor bokstav och avslutas med stort skiljetecken; en syntaktisk mening består typiskt av en huvudsats
belagt sedan 1570
Inte stirra på naveln och mumla: Meningen? Meningen? och runka vist på huvudet.
Artur Lundkvist, Jag vill upphöra med att gräva i min egen själ (i Glöd, 1928); med polemik mot inåtvänt livsgrubbel och dylikt
Artur Lundkvist, Jag vill upphöra med att gräva i min egen själ (i Glöd, 1928); med polemik mot inåtvänt livsgrubbel och dylikt