publicerad: 2021  
mening meningen meningar
men·ing·en
substantiv
me`ning
1 åsikt
meningsutbyte; folkmening
(någons) mening (om någon/något/sats)
(någons) mening (om någon)
(någons) mening (om något)
(någons) mening (om sats)
an­mäla av­vikande mening; ha förut­fattade meningar; enligt min mening bör det an­svariga stats­rådet nu av­gå
i akt och mening se akt
råda delade/skilda meningar om något finnas olika upp­fattningar om någotvem som startade bråket rådde det delade meningar om; det råder skilda meningar bland forskarna om nyttan med skogs­kalkning
säga sitt hjärtas mening säga sin upp­riktiga meningtill radioprogrammet kan man ringa och säga sitt hjärtas mening om nästan allt
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska mening 'mening; tanke; av­sikt'; till mena
2 (åsyftad) inne­börd
i (någots) adj mening meningen (i något)
"konst" i ordets egentliga mening; meningen i hans ord är oklar; objektiv i strikt mening
i trängre mening i mera in­skränkt betydelsemed iransk litteratur i trängre mening av­ses litteratur på det i dag dominerande iranska skrift­språket, ny­persiska
belagt sedan 1430-talet De sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)
3 planerad följd av visst handlande
meningen (med något/att+verb/sats)
meningen (med något)
meningen (med sats)
meningen (med att+verb)
det var inte meningen att hon skulle få veta det; det var inte min mening att såra dig; vad är meningen med det här?
äv. med svävning mellan syfte och inne­börd
livets mening
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
4 största språkliga syntaktiskt samman­hållna text­enhet som inte är under­ordnad vanligen bestående av huvud­sats inklusive ev. bi­satser; i skrift ofta in­ledd med stor bok­stav och av­slutad med stort skilje­tecken
JFR sats 1
läraren rekommenderade eleverna att skriva enklare och kortare meningar; en grafisk mening in­leds med stor bok­stav och av­slutas med stort skilje­tecken; en syntaktisk mening består typiskt av en huvud­sats
belagt sedan 1570
Inte stirra på naveln och mumla: Meningen? Meningen? och runka vist på huvudet.
Artur Lundkvist, Jag vill upp­höra med att gräva i min egen själ (i Glöd, 1928); med polemik mot inåt­vänt livs­grubbel och dylikt