SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förborga [-bår´ja] verb ~de ~t för·borg·arvanligen perf. part. dölja ngt (vanligen ngt abstrakt) Nolli hennes ord låg en förborgad längtanen hemlighet som all­tid skulle vara förborgad för demförborga ngt (för ngn)sedan 1544till lågty. vorborgen ’förborgad’, till verbergen ’gömma’; jfr bärga Subst.:vbid1-160833förborgande