publicerad: 2021  
multen multet multna
multn·are
adjektiv
mul`ten
● sönder­delad i ämnen av enkel struktur som kol­syra, ammoniak m.m.; om organiska lämningar; ofta med bi­betydelse av ruttenhet
multna löv
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska multin; urspr. perfekt particip av ett verb mot­svarande isl. melta 'smälta; upp­lösas'; besläktat med malt, mylta