publicerad: 2021  
murken murket murkna
murkn·are
adjektiv
mur`ken
som har förlorat hårdhet och seghet genom kemisk ned­brytning om trä­virke
JFR rutten
murkna telefon­stolpar; murkna grenar
äv. om andra material
bilens murkna chassi
äv. bildligt som inte längre är funktions­duglig
det murkna feodal­samhället gick under i franska revolutionen
belagt sedan 1639; i äldre sv. äv. morken; besläktat med isl. merja 'krossa' och äv. med mortel