publicerad: 2021
1muta
mutan mutor
mut·an
substantiv
mu`ta 
●
vanligen plur.
gåva som ges för att påverka mottagaren att (otillbörligt) främja givarens intressen särsk. när mottagaren har någon maktposition
mutanklagelse; mutbrott; muthärva; mutskandal
han dömdes för tagande av mutor
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska muta 'gåva; muta'; till
2muta!!
2muta
mutade mutat
verb
mu`ta
●
ge gåvor för att påverka mottagaren att (otillbörligt) främja ens egna intressen särsk. när mottagaren har någon maktposition
mutbar; omutlig
någon mutar någon (att+verb)
någon mutar någon (till något)
de försökte muta journalisterna att hålla tyst; vittnena var mutade att ljuga
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus));
fornsvenska muta; av oklart urspr.
mutamutande, mutning
