publicerad: 2021
omutlig
omutligt omutliga
o|mut·lig
adjektiv
●
som inte kan mutas
en omutlig ämbetsman
○
äv. allmännare
obeveklig
han är omutlig i sina krav
○
äv. om handling eller dylikt
hans omutliga vilja att skipa rättvisa
belagt sedan 1791