publicerad: 2021  
1måste presens och preteritum måste, supinum måst, infinitiv måsta saknas utom i finlandssvenska
verb
mås`te
1 är tvingad att
JFR behöva 2, 1få 3, 3skola 3
någon måste verb
han måste sälja huset; vi måste försvara forskningens frihet; så synd att vi måste skiljas; upp­giften måste lösas
○ äv. med tvånget knutet till hela satsen det är nöd­vändigt att
jag måste få till­fälle att yttra mig
○ äv. med försvagad tvångs­betydelse är an­gelägen om att
jag måste verkligen säga att jag upp­skattar din om­tanke
○ äv. i konstruktioner med riktnings­angivande ord
någon/något måste någonstans
någon måste någonstans
något måste någonstans
han måste bort; den gamla soffan måste ut
belagt sedan 1492 (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska moste; av lågtyska moste, pret. av moten 'vara tvungen; kunna; få'
2 torde med all sanno­likhet
JFR böra 2, 3skola 4
någon/något måste verb
någon måste verb
något måste verb
han måste vara sjuk efter­som han inte kommer; det måste bero på ett miss­tag; det måste vara svårt att flyga i det här vädret
○ äv. bör verkligen
det måste väl du veta!
belagt sedan 1526
2måste måstet måsten
måst·et
substantiv
mås`te
● nödvändighet
märkes­kläder är ett måste i vissa kretsar; det är ett måste att se filmen
belagt sedan ca 1785; till 1måste!!