publicerad: 2021
mått
måttet, plural mått, bestämd plural måtten
mått·et
substantiv
1
enhet för bestämning av omfattning i det avseende som framgår av sammanhanget; såväl om allmänt vedertagna enheter som om mer tillfälliga; ibland med begränsning till rumsliga mått
ett mått (något)
ett mått (med något)
ett mått (på något)
mått och vikt; volt är det vanliga måttet på elektrisk spänning; bruttonationalprodukten är ett vanligt men ofta ifrågasatt mått på levnadsstandarden
○
äv. om enklare mätinstrument för volym- el. längdbestämning, t.ex. i form av behållare med känd volym
decilitermått; kaffemått; litermått
ett rågat mått
○
äv.
i sammansättn.
form för bakning
○
äv. om mer abstrakta mätinstrument
njuta i fulla mått; det var en vargavinter – med skånska mått mätt
hålla måttet
motsvara uppställda anspråksom artist håller han tyvärr inte måttet längre; på företaget är man medveten om att rutinerna inte håller måttet
måttet är rågat
det får vara nognär avdelningen hade arton patienter på åtta vårdplatser ansåg personalen att måttet var rågat
struket mått
mått som inte är fyllt med rågetillsätt ett struket mått pulver till vätskan
2
(genom mätning) fastställd omfattning i det avseende som framgår av sammanhanget
(ta) mått (till något)
ett (adj) mått (av något)
(ta) mått (på någon/något)
(ta) mått (på någon)
(ta) mått (på något)
räkna antalet fönster och ta mått på dem; ta mått till en kostym
○
äv. om grad, kvantitet eller dylikt av abstrakta företeelser
ett stort mått av frihet; ett framtidslöfte av enorma mått
belagt sedan 1541
3
i vissa sammansättn. samt i en fras
åtgärd
mått och steg
åtgärderför visst syfte:
kaptenen vidtog mått och steg för att hålla sin besättning frisk
belagt sedan 1706
Människan är alltings mått.
Efter den grekiske filosofen Protagoras (400-talet f.Kr.)